Dags att sluta stresskryta, drama drama drama och jakten på gen Z:s uppmärksamhet

www-snacks vecka 25

Godmorgon tjena och hej! Håll i hatten, säsongens sista www-snacks kommer med orimligt mycket drama? Alltifrån Annie Hamiltons essä i GQ och Gina Tricots ickeexiserande skog till Sylvanian Drama x Marc Jacobs. Jag har också kommit över några handfasta tips på hur man slutar scrolla och lärt mig att man framstår som osympatisk när man klagar över hur stressad man är över jobb till sina kollegor. Dessutom är vi sjukt nog redan halvvägs in i året vilket betyder att halvårslistorna börjar trilla in i stridens egna ström. Typ som vilka serier som varit bäst hittills, vilka låtar som slagit störst på TikTok och vilka appar som är bäst och sämst. Spridda skurar som ni hör. Och semesterhjärnan? Den börjar sakta men säkert infinna sig. Passande nog tar jag alltså nu ett litet sommarlov tänkte jag. Vad lite det kommer klia i fingrarna. Allt jag vill är att rikta det största av tack till prick varenda en som valt att prenumerera och vecka efter vecka tar sig tiden att läsa. Att få spamma er inkorg varje tisdag är en ren och skär ära. 4 realz. Jag hoppas hoppas hoppas ni vill hänga på i höst också! Åter i augusti, hoppas sommaren blir snäll och solig. 💛

🥪 Att doom-scrolla är tyvärr en av mina stora spetskompetenser. Ugh. När jag borde hugga tag i dammsugaren, löparskorna eller tvätthögen lyckas jag alltid, nästan omedvetet, istället hugga tag i telefonen och vips har det gått minst en timme där jag gjort…absolut ingenting? Eller ingenting och ingenting, jag har koll på exakt alla Birkenstock Bostons i storlek 38 som ligger ute på Tradera, insett hur många av mina gamla lågstadievänner som skaffat villa vovve volvo, trasslat in mig djupt i någon otroligt smal Wikipedia-artikel och kollat på en hund som skördat apelsiner i regnjacka. Vad bra! Passande nog scrollade jag förbi den här artikeln om just de största svarta hålen på www när det kommer till tidsslukeri och handfasta tips på hur man undviker dem. (The Guardian) 

🥪 Habbo Hotel á la 2005 gör tydligen comeback idag? Alltså med precis samma grafik som för snart tjugo år sedan. Yeez. Snacka om walk down memory lane för oss födda på nittiotalet. (Habbo.com)

🥪 Varumärken i allmänhet och premiumprodukter i synnerhet försöker just nu anpassa sig till det -ständigt föränderliga sociala medielandskapet- för att lyckas pleasa gen Z. Vouge har djupdykt och det är en rätt varierande grad av framgång alltså. För att hålla sig ajour på TikTok är allt annat än enkelt, och för premiumvarumärken är det extra utmanande att lyckas vara down with the kids och samtidigt behålla auktoritet och premium-vibes. Hur vågade ska varumärken vara när det kommer till att hoppa på memes och ska de verkligen våga gå ifrån sin tonalitet för att locka en yngre publik? Million dollar question ändå? För var gränsen mellan cringe och viral succé går är ju ofta nästintill omöjligt att förstå sig på, särskilt om man inte spenderar mycket tid på TikTok. Men ett exempel på ett varumärke som verkligen lyckats med just det och som tas upp i texten är Marc Jacobs, som samarbetat med otroliga Sylvanian Drama: Ett konto med goda två miljoner följare som iscensätter Sylvanian Families-dockor i små draman och sketcher. 

🥪 På tal om drama så har en essä av Annie Hamilton publicerad i GQ skapat väldigt mycket av just det på www de senaste dygnen. Det är en otroligt privat text som jag absolut inte kan avgöra är sanning, satir eller typ…ett konstprojekt? Den handlar i korta drag om hur hon varit besatt av skådespelerskan, författaren och redaktören Tavi Gevinson och läsaren får, i en rätt rörig och icke-kronologisk ordning följa hur hon lyckas ta sig in i hennes liv och i princip sabbar vänskapen. Det namedroppas, skrivs öppet om hur hon dissat personer från The Cut när peeps från redaktionen suttit runt samma bord, maniska skov, delade mail och det ena med det tredje. Delia Cai skriver, som hon typ alltid gör, intressant om texten i Deez Links och om att det här är någon form av comeback för de personliga essäerna.

🥪 Inget drama utan att nämna vårt lokala. Jag pratar förstås om Gina Tricot’s “skog”. Som snarare visade sig vara mer “några träd på en tomt”. Luktar greenwashing lång väg förstås, och jag tycker diskussionen som förts om Bianca Ingrossos ansvar eller icke-ansvar i situationen har varit väldigt intressant att följa. Har hon som influencer och reklamyta för projektet ett ansvar eller är allt Gina Tricots fel? Att anklaga henne för greenwashing i ett projekt där hon med största sannolikhet inte vetat om (inte) gått åt skogen (sorry, öppet mål) tycker jag spontant inte känns helt rättvist. Då finns det annat vi har större anledning att ifrågasätta. (SVT)

🥪 Buldaks starka nudlar, som blivit rätt poppis att käka på grund av bland annat TikTok, är så starka att hela Danmark nu bannar dem. Risken att drabbas av akut matförgiftning på grund av hettan är tydligen en grej. Jag som tycker att sweet chili typ är lite starkt tackar vänligt nej till dessa och står united med danskarna. (The Guardian)

🥪 Ingen lär ju missat men det är ändå otroligt kul att Sigge Eklund ska sommarprata. Ribban är ju inte ohög. (SVT)

🥪 Det har inte inte hänt att jag sagt något i stil med typ “nej men jag har så mycket att göra idag att jag inte vet hur jag ska hinna med” på kontoret. Vad vill man egentligen få ut av det? För det är ju verkligen inte särskilt sympatiskt när man tänker efter. Att gå till sin chef eller en kollega för att berätta och be om hjälp är förstås en annan femma, men oftast så handlar det kanske inte främst om att man vill ha akut hjälp, utan snarare sympati, stöd eller bara en försäkran om att man är duktig och gör saker. Mänskligt på något sätt förstås, för jag tror verkligen det bottnar i någon slags ängslan och att man vill vara en i gruppen – men tydligen visar studier att skryta om stress på jobbet inte är bra för någon, får en att uppfattas som mindre sympatisk och gör en mindre omtyckt av sina kollegor. Dags för lite go semester och innan en stresskrytarfri höst tycker jag! (The Guardian)

🥪 De tre senaste veckorna har jag spenderat onsdagkvällarna med att vara rosenrasande på grund av Dokument Inifråns dokumentärserie “Vi ska ha barn”. Om någon missat så handlar den om ett par där båda är över 70 år som bestämmer sig för att skaffa barn via surrogat och om hur laglös branschen är. Jag tycker att Caroline Ringskog Ferrada-Noli ringar in något väldigt intressant om att dokumentären visar hur urusla vi är på att hantera lidande. Läsvärt! (Aftonbladet) 

🥪 Tyckte mycket om den här intervjun med Amy Poehler, som snackar om Pixar’s uppföljare till Inside Out (som för övrigt är min favvo-pixarare). Om hur den äldre generationen konstant dissar unga samtidigt som de lägger allt framtidsansvar på dem. (The Guardian) 

🥪 20-talets mitt, aka nu, är verkligen en pop-ig era. Sabrina Carpenter, Charlie XCX, Dua Lipa, Taytay. Och. Så. Vidare. Kul läsning om hur popmusiken fått sin personlighet tillbaka. (GQ)

🥪 Allt fler unga vuxna amerikaner har TikTok som nyhetskälla. Känns sådär bra. Tack gode verkar det inte som att de ser appen som ett primärt medie för nyheter dock, men hela 35% menar att de inte skulle sett vissa nyheter om de inte fått informationen via appen. (The Verge)

🥪 Ahhh! Semester! Ha! Hur mår du! Pardon för smal Flashback-forever-referens. Men något som tyvärr tillhör den svenska sommaren är väl ändå 18 grader, sju sekundmeter och spridda skurar. Perfekt tid för seriemaraton! BBC tipsar om de tio bästa serierna hittills 2024, kanske några godbitar du missat?

🥪 Hittills 2024 var det ja. Vi är halvvägs in i året och listorna på bästa hit bästa dit duggar så att säga tätt. Mashable har till exempel langat halvårets bästa TikTok-låtar, de bästa (och sämsta) sociala medie-apparna hittills och de mest överskattade techprylarna so far i år.