Gabrielle Löwengrips skakiga comeback, flirtiga ChatGPT-4o & några lösa tankar om #blockout2024
www-snacks vecka 21
Jag har då inte kunnat låta bli att mellan helgens sollapande, glassätande och boklyssnande (ihh ja jag är rörd över att det är sommar) spendera en del semisvag tankeverksamhet kring den pågående massblockeringsrörelsen #blockout2024, som i och för sig kanske redan är på väg att blåsa över? Nåväl. Funderat och dividerat har jag. Framför allt kring varför det just känns som att rörelsen redan är på väg att blåsa över, men också om det kluriga med när delningar på sociala medier blir det enda kvittot för ställningstagande vi bryr oss om, digital aktivism i allmänhet och bristen på organisering när det första adrenalinet lagt sig. Om det är rekord i frågetecken i nedan babbel? Ajje.
Lite bakgrund om du missat vad som hänt: Under Metgalan mimade modellen och influencern Haley Kalil Marie Antoinette-citatet “Let them eat cake” i en TikTok-video, när man samtidigt såg människor protestera mot kriget i Gaza på andra sidan gatan. Klippet blev, föga förvånande, viralt och fylldes med kommentarer såsom “greetings from district 12”, alltså den lägst stående samhällsgruppen i Hunger Games. Videon är nu borttagen och Haley har bett om ursäkt, men det var ett effektivt sätt att få miljontals människor på internet rosenrasande. Kontrasten mellan att 26 miljoner dollar samlades in till museet under galan, samtidigt som hundratusentals människor vid samma tidpunkt flydde luftanfall i Rafah. Framför allt tydligheten i hur “vanliga människor” i desperation försökte göra sina röster hörda på andra sidan gatan från världens rikaste procent.
Videon fick extremt mycket kritik, bägaren rann över och initiativet slash rörelsen #blockout2024 föddes. Det är alltså en form av digital aktivism som går ut på att blockera influencers och kändisar på sociala medier i protest mot deras tystnad kring situationen i Gaza. Minskar vi deras räckvidd genom att blockera dem minskar vi också deras annonsintäkter. Enligt blockout2024.org förlorade till exempel Kim Kardashian tre miljoner följare på ett dygn. Ta gift på att det är siffror som stämmer exakt vågar jag inte, men något jag däremot vågar ta gift på är att rörelsen under de senaste två veckorna nått ut ote-roligt brett och ote-roligt snabbt.
Jag köper att man känner att man fått nog när människor desperat försöker uppmärksamma en omänsklig situation till en kändiselit (där en dessutom lägger ut en video mimandes ett hierarkiskt citat) som faktiskt har resurser att göra skillnad på riktigt, samtidigt som kändiseliten i fråga går på gala i dyra klänningar. Rakt av. Att det sticker i ögonen är väl den största av underdrift. Videon blev en sorgligt tydlig klassmarkör och det hela är väl någonstans samhällsklyftan dragen till sin spets. Jag är dessutom svag för digital aktivism, att se internet användas som en enande kraft och insikten i att vår uppmärksamhet online är en resurs. Gåshud! Men det jag tänker på och vill problematisera lite är… riktning? Mål? Vad händer sen?
Vi som följer, tittar och engagerar oss finansierar indirekt influencers och kändisar till att kunna fortsätta tjäna pengar på sina sociala kanaler. Genom att inte ge uppmärksamhet kan vi ju absolut i teorin “tvinga” stora konton att sprida information och tycka kring frågor vi som följare bryr oss om, vilket väl är rörelsens poäng. Jag kommer aldrig sluta tycka eller tjata om att stor plattform = stort ansvar, särskilt när vissa influencers och kända personer har fler följare än våra största mediehus. Så jag förstår poängen med att de anses vara skyldiga till att använda sin plattform för informationsdelning (men de är heller inte journalister med en ansvarig utgivare, vilket är en annan diskussion att fastna i).
Det jag funderar kring, och obvi inte kommer fram till något vettigt svar kring, är väl dels när man bestämt att någon delat tillräckligt mycket. Alltså vad och vilka oskrivna regler det är som avgör ifall kontot bör blockas eller inte. Men kanske främst ifall det här är ett kvitto på att sociala medier trumfar vad man gör IRL? Måste varje goda gärning delas och är vi så cyniska att vi utgår från att alla som inte delar något på Instagram per automatik inte gör någonting alls? Kanske. The Weeknd är väl det tydligaste exemplet på det motsatta, som donerat miljontals kronor utan att posta ett enda Instagraminlägg om det.
Sedan finns det väl säkerligen alldeles för många som inte gör som honom, utan precis det som #blockout2024 hävdar att de gör: Nada. Och samtiden är aldrig så samtida som när man ser influencers och kändisar, rätt genomskinligt, dela innehåll som bottnar i en rädsla över att bli blockerade och för att “bevisa att de är goda människor” snarare än på eget initiativ. Men å andra sidan kanske det ändå vinner över total tystnad.
Något jag också tycker är intressant på temat är att Meta begränsar politiskt innehåll automatiskt från de du inte följer. Du måste alltså aktivt gå in i dina inställningar om du inte vill begränsa politiskt innehåll från andra. Det gör att räckvidden blir mycket lägre för de som vill nå ut med ett politiskt budskap (något som fått kritik av kreatörer och organisationer vars konton syftar till att informera om bland annat HBTQI-frågor och klimatförändringar). Det är också rätt tydligt att Metas algoritmer inte pushar poster och stories om Gaza även hos befintliga följare. De senaste veckorna har jag sett flera frustrerade influencers i mitt flöde som visat hur deras statistik rasat så fort de delat något som lyft den humanitära krisen. Att renodlat bedöma om kändis x har delat tillräckligt med innehåll i sina sociala medier eller bör blockas känns klurigare när Metas egna algoritmer tyvärr verkar jobba emot att sprida innehållet från första början.
I grund och botten är digital aktivism en otroligt enande kraft. Men det jag undrar är vad som händer efter blocken och vad det i slutändan genererar. Vad är rörelsens nästa steg bortom den initiala ilskan och första adrenalinet? Lika mycket som jag hoppas att folk med en plattform stor nog att göra skillnad faktiskt utnyttjar sin maktposition och rikedom till att göra något bra, bidra och hjälpa, så hoppas jag att tydligare mål kan göra den enande kraften i digital aktivism ännu starkare.
Nu får det vara nog, för lite annat ditt och datt har konsumerats den här veckan också i den vanliga ordningen. På tal om semisvagt har Gabrielle Löwengrip gjort comeback på internet och porträttet av King Charles välte det. Dessutom blir det lite babbel om Chat GPT-4o’s nya tjej-vibe, högt och lågt om dejtningapparna Bumble och Duolicious, hissmusik och grandmacore. Kan det vara rekord i spretighet? Stor chans till!
🥪 Taylor Swift-fomo har ändå funnits i helgen, det ska erkännas. Trots att Taytay’s musik inte riktigt är min kopp te. Vad som däremot borde vara allas kopp te är den stämning, snällhet och glädje som verkar ha genomsyrat hela helgen. En snäll stämning vi varit så himla svältfödda på. Tycker Henrik Torehammar skriver fint och sätter fingret på varför hon behövs i vår samtid. (SvD)
🥪 Hur ängslig är du på en skala 1 till att alltid säga tack och önska trevlig dag till ChatGPT? Frågar tyvärr inte åt en kompis. Och har man hunnit testa Open AI’s uppdaterade version av ChatGPT, aka 4o, har man kanske märkt av att man nu får en överdrivet trevlig ton tillbaka. När jag bad chatten tvätta en text förra veckan önskade den mig “en fantastisk dag!” tillsammans med en rosettemoji och ett rosa hjärta tillbaka. Fattade ingenting. Intressant läsning från Arwa Mahdawi om nya, flirtiga ChatGPT och varför digitala assistenter aldrig slutar vara kvinnligt kodade, trots att vi pratat om problemet i typ över ett årtionde. (The Guardian)
🥪 På tal om AI så har Isabella Löwengrips AI-alterego Gabrielle gjort en rätt skakig comeback. En hel del innehåll hon publicerade i helgen är redan raderat, bland annat “hennes” första post där den AI-genererade bilden bestod av Gabrielle med tre ben och sex fingrar. Även Isabellas lanseringspost för comebacken är nu borttagen. Jag följer med spänning. Undrar om Felix och Pagge flyttat ut som grannar?
🥪 Is somebody gonna match my freak? Tydligen en fråga folk på internet ställer sig just nu. Tinashe’s låt Nasty har blivit viral efter att låten lagts till på en video med en person som kallar sig för @nate.vibes. Hans dansmoves i kombo med hans look har skapat örtitusen memes. (Mashable)
🥪 Tydligen har populärkultur både i form av film och musik blivit både längre och kortare. Den totala längden på filmerna och albumen har ökat, men längden på scenerna och låtarna har minskat. Intressant tyckte jag! (Vox)
🥪 Intressant läsning om hur Facebookgrupper används som fertilitetskliniker och forum för att hitta spermadonatorer utanför vården i USA. När vården är dyr och dessutom reglerad med krav på anonymitet för donatorn tar vissa saken i egna händer alltså. Tydligen extra mycket när det kommer till att kunna få information om vaccinationer (spoiler alert: det finns rätt många som tycker det är en dealbreaker ifall donatorn exempelvis är vaccinerad mot covid). Det verkar dessutom krylla av män som pitchar in sina gener som king och lovar att leverera “great genes & superior DNA”. Problematiskt på flera sätt, förstås. Men kanske framför allt för att donationer som sker utanför vårdens väggar inte fångas upp av samhället på samma sätt och det är inte ovanligt att det blir tvister om bland annat försörjningsstöd. (The Cut)
🥪 Porträttet av King Charles var väl då veckans så kallade snackis. Det är…väldigt rött. Mashable har samlat några av www:s reaktioner här.
🥪 Bumble har varit i ordentligt blåsväder de senaste dagarna. En kampanj med bland annat uttagen “you know full well a vow of celibacy is not the answer” och ”thou shalt not give up on dating and become a nun” blev lite av ett platt fall, och de anklagades för att vara tondöva mot de som valt att leva i celibat på grund av tidigare trauma. Kampanjen har nu plockats ned och Bumble själva har lovat att donera pengar till organisationer som hjälper personer som utsatts för våld i nära relationer. (Business Insider)
🥪 På tal om dejtning och platt fall. 4chan har tydligen en dito app för "the people chronically online” och Duolicious har seglat upp som den sjunde mest nedladdade appen i Google Play. Verkar föga förvånande mest användas av samma typ av personer som hänger på det ofta rätt trångsynta och stundtals otroligt obehagliga forumet. (Mashable)
🥪 Kul läsning om hissmusikens miljonindustri. Vi hör mjuka och snälla Bossa Nova-tunes i alltifrån butiker, restauranger till kontor och just hissar. Hur blev det en grej? (El País)
🥪 Donken i Amerikatt spelar på TikTok-trenden grandmacore och har lanserat en limiterad “Grandma McFlurry”. Det är givetvis bitar av Werther’s Original i. (CNN)
🥪 På tema mat i allmänhet och kedjor i synnerhet: Vad händer när alla ställen precis överallt smakar och ser ut exakt likadant? Smart, kul och igenkännande om vad det gör med den lokala kulturen när restaurangkedjor och samma ägare tar mark medan lokala restus, barer och caféer lägger ned. (Eater)