Om algoritmer, kvinnokroppen och att fylla jämnt

www-snacks vecka 11

Mitt sista nyhetsbrev som twentysomething! Om två dagar fyller jag 30 goda. Jag hade väl absolut en bild av en dag där jag på mitt bästa humör skulle fira på valfri stimmig bar med vänner och vin. Istället är jag höggravid, absolut semiskör och kan promenera ungefär 200 meter utan att behöva plus två timmars återhämtning. 

Att leva en långsam vardag där stimmiga barer, vänner och vin lyser med sin frånvaro i kombination med att jag ska bli med bebis om bara några veckor gör att min telefon just nu har mig i ett stadigare grepp än någonsin. I månader har random kvinnor i mitt TikTok-flöde berättat för mig vad jag ska köpa, vad jag borde äta, vad jag absolut inte behöver, hur jag borde må och hur jag borde känna. Framför allt så matas jag om och om igen med inlägg om den så kallade “mammakroppen”. Det är återhämtning hit, postpartum-kroppar dit och kvinnor som lovat sig själva att “träna genom hela graviditeten” för att de mirakulöst ska bounce back. Hållit träningslöftet har de gjort också! Vad lätt och görbart! Själv har jag inte haft höjd puls av fysisk aktivitet sedan typ september.

Det är väl kanske inte så konstigt att det är just innehåll relaterat till kroppen som dominerat mitt flöde. För det finns ingenting algoritmerna i allmänhet och företag i synnerhet gillar lika mycket som den otroligt lukrativa målgruppen: kvinnor i förändring. Den trådsmala kvinnokroppen är dessutom något 20-talet inte verkar kunna få nog av. Vi befinner oss i startgroparna av någon slags Ozempic-era där revben ska synas och heroin chic är it. I helgen läste jag att det är inne med “SSRI-eyes” och att kommentera kändisars drastiska viktnedgång är tydligen att springa i hundraåttio över och förbi alla gränser. 

Jag känner tyvärr igen den här diskursen så otroligt väl och det är som att min For You-page har gjort en svag variant av tidsresa tillbaka till 2010. Internet 2025 är ett minfält som jag de senaste nio månaderna har försökt parera när jag samtidigt haft en kropp som vuxit, töjts ut och möblerats om.

Att skriva om min egen relation till kroppen har länge varit min final boss. Dels för att det är läskigt, triggande och (på tal om minfält) så otroligt lätt att säga och göra fel. Men också för att jag själv alltid kommer kämpa med den och är rädd för att pilla på ett sår som aldrig riktigt läker. Över halva mitt liv har bestått av att lägga alldeles för mycket tankekraft på den otroligt komplicerade relationen jag har till min kropp. Nu matar min For You-page mig med tips på hur jag får “en stark mammakropp” och hur jag “inte ska förlora mig själv i graviditeten”, vilket ju någonstans bara är tjugotalets hetsiga skönhetsideal i någon slags höggravid förpackning. Det är exakt samma retorik, exakt samma press och exakt samma osynliga krav på att kvinnokroppen hela tiden ska optimeras.

Jag trodde väl någonstans att jag skulle lämna mina tjugo-någonting och studsa in i 30-plus som en chill, trygg och glowig preggo-tjejja. Framför allt trodde jag väl någonstans att internet 2025 skulle vara lite mer fritt från ideal och att vi åtminstone skulle vara på väg åt rätt håll. Men allt är på pricken likadant som 2010. Om inte värre? Algoritmerna säljer samma sak till mig på TikTok vid 30 som de gjorde på Tumblr när jag var 15 – kvinnans kropp som ett ständigt förbättringsprojekt och idén om att vi ska konsumera oss fria.

Vad ljust och glatt det blev! It’s giving Lesley Gore? It’s my party and I’ll cry if I want to? Men några små www-nibbles från veckan som gått tänkte jag hinna med innan vi stänger den här butiken för veckan. Tack och förlåt.

🥐 Kan ju inte inte nämna KAJ. Röstade absolut för ljus och lykta och är akut lättad över att vi äntligen skickar ett bidrag som inte tar sig själv på det största av allvar till Eurovision. Någon som däremot tog sig själv på det absolut största av just allvar? Måns Z förstås. (Aftonbladet)

🥐 New Yorker har skrivit om den svenska snuskulturen. Väldigt kul och intressant med ett så nischat utifrånperspektiv av Sverige.

🥐 Något som just nu utöver bebis lever i mig rent free: Klippet där Parker Posey imiterar sin karaktär i The White Lotus. Tsunaaaamiiiii, buuuddhismmmm. (Today)

todayshow

A post shared by @todayshow

🥐 Intressant om apelsinjuicens apokalyps som sker rakkkt framför ögonen på oss. Istället för vanlig juice vill vi ha drycker med mindre socker och löften om hälsofördelar som typ bättre vätskebalans, fler vitaminer, ökad energi eller bättre maghälsa. Vanlig hederlig apelsinjuice? Så långt ifrån typ probiotika man kan komma, vilket får de traditionella märkena att tappa mark. (Gåvolänk Washington Post)

🥐 De två vithövdade havsörnarna Jackie och Shadow och deras tre mirakelägg har följts av typ hela internet de senaste dagarna. Slow TV är grejen! (ABC News)

🥐 AI håller på att förändra vårt sökbeteende online. Nu pallar vi inte längre klicka oss fram till svaren vi söker själva, utan allt fler förlitar sig på summeringar och svar direkt från typ ChatGPT. Hur påverkar det framtidens digitala marknadsföring? Här kan man grotta i just det. (Bain)

🥐 Gen Z är beredda att öppna plånboken för att få se sina favoritartister. (New York Times)

🥐 En artikel med några veckor på nacken men som jag ändå vill tipsa om på grund av kul och lite sjukt. En amerikansk studie visar tydligen att människor ägnar i snitt en timme om dagen åt att skvallra. En timme?! Sjukaste jag hört. Dessutom håller skvallret på att välkomnas in i finrummet – samma studie lyfter nämligen att skvaller historiskt sätt utvecklats för att hjälpa grupper att fungera socialt genom att sprida information om individer och uppmuntra till samarbete. The Guardian har kikat med ett gäng experter kring huruvida det egentligen stämmer och hur man isåfall “borde” skvallra. xoxo.

🥐 Jag var idag år gammal när jag lärde mig att man kan översätta DM’s direkt i Instagram. (Mashable)